Torsdagen den 6 oktober fick vi lyssna på en av de unga ”Guldstruparna” från den gångna sommarens program på Hallwylska Palatsets gård, sistaårseleven vid Operahögskolan, Hedvig (Hedda) Hasselström som sjöng och berättade med ackompanjemang av Tekn. Dr. Martin Bohlin.
Martin hade med två dagars varsel hoppat in som ersättare för Jan Eyron, som hade anmält förhinder. Det kan vi och Hedda vara mycket tacksamma för. Martin visade att amatörer inte bör underskattas. Det han åstadkom var ett rent professionellt pianospel och ackompanjemang.
Hedda berättade om, och sjöng exempel på, vad det innebar att vara mezzosopran, i skuggan av sopranerna. I en del operor får de t.o.m. spela rollen av unga män i brist på kastratsångare, som rollerna egentligen skrivits för. När de spelar tragiska roller får de i allmänhet inte ens äran av en storslagen teatralisk död på scenen.
Av de exempel som Hedda mycket väl framförde fanns dock några melodier, som har blivit något av örhängen i operavärlden såsom ariorna ur Orfeus och Euridike samt Simson. Som avslutning fick vi till slut höra en aria ur det stora undantaget, Carmen, Där mezzon spelar huvudrollen.
När Hedda för ett år sedan medverkade vid KTH:s fyrverkerikonsert påpekade Arrangören Gunnar Juhlin att det nog var sista gången publiken skulle få möjlighet att gratis lyssna på henne. De tyvärr bara tjugotalet närvarande åhörarna visade också hörbart sin uppskattning, vilket ledde till ett extranummer.
Ulf du Rietz
Mezzosopranernas kärleksbekymmer
