Sista Tisdan 30 oktober

Sista tisda’n blev en stor succé. Det var fullsatt och en härligt stämning!
 
Leo Lindberg var tillbaka och med sig hade han Per-Ola Gadd på bas, Ali Djeridi på trummor och Bernt
Rosengren på tenorsax. Ett mycket kompetent och samspelt gäng som man kan lyssna till länge. Vi fick
bl.a. höra sköna versioner av ”How high the moon” och ”The man i Love” . En sann njutning!

alt alt alt alt 
Under kvällen anslöt ytterligare två saxofonister,  Rune Stålspets barytonsax och Bo Lindenstrand altsax
(som spelar i Charlie Parkers anda). Vi fick höra tre olika saxofoner samtidigt på scen vilket inte händer så
ofta hos NJ.
 
Det är fantasktiskt att vi kan njuta av Sveriges jazzelit på Nordens Ljus!
 
 
Hälsningar
Lars-Gunnar ”Larsa” Johansson

Musikhistorisk soppakväll 1 november

Efter klubbmästarens svampsoppa var det dags för vår medlem, professorn i musikhistoria Erik Kjellberg. Han berättade om Musikernas livsbetingelser i Stockholm under 1600-talet, från en avhandling han en gång i tiden hade åstadkommit.

Den Svenska Stormaktstiden medförde att det var önskvärt att inte bara visa framfötterna på slagfältet utan även i en rad kulturella avseenden. Tidigare hade kyrkan stått för den kulturella utvecklingen. Nu blev det även en angelägenhet för kungahuset och regeringen och man ville veta hur det gick till i de kontinentala huvudstäderna och hit företrädare för det kontinentala kulturetablissemanget.

Bland de kulturpersoner som importerades fanns även ett antal musiker. De anställdes huvudsakligen i hovstaten men engagerades även vid högadelns fester.

alt alt

Hovkapellet bildades, vars ledare fick hög status, vilket kunde avläsas av dennes bostadsadress. Erik beskrev hur de olika delarna av Stockholm, som huvudsakligen utgjordes av Staden Mellan Broarna, hade olika status beroende på avståndet till slottet.

Det fanns även en trumpetarorganisation, som hade en strikt reglerad uppgift såväl i fält som på hemmaplan.

Erik hade mycket att berätta och tiden rann iväg. Publiken blev totalt engagerad och tyckte gärna att han kunde berätta färdigt när klubbmästaren oroligt undrade om det inte krävdes en vätskepaus. Det betydde att det även blev eftersittning i baren för de mest vetgiriga innan det var dags att avsluta kvällen.

 

Ulf du Rietz