Kategori: Klubbnytt

INTE BARA EVA ENGLUND UTAN ÄVEN DEN SVENSKA GLASKONSTENS HISTORIA

fick ett 25-tal medlemmar och gäster sig till livs på Nordens Ljus torsdagen den 11 april, när designern och konstnären Nicke Gustavsson stod för programmet.

 

Det har blåsts glas länge vid en rad Svenska glasbruk, men det var i stort sett servisglas. Det var en konst som gick i arv hos generation efter generation glasblåsare. När Eva Englund, som var född på 1930-talet började på konstfack fanns det ännu ingen utbildning i glaskonst, Hon utbildade sig därför till keramiker, vilket hon fortsatte med hos Carl Malmsten på Capellagården. Där fanns då Nicke som lärare. Därefter började Eva som designer på Pukeberga, där det tillverkades både keramik och glas.

 

Så kom hon att intressera sig alltmer för glasdesign. Bl.a utveckade hon tekniken att måla på glas i form av flera servicer.

När hon sedan fortsatte till Orrefors hade hon med sig den tekniken vilket inte där var särskilt uppskattat. Hennes serie Maja sålde dock mycket bra och sysselsatte en hel stab av målare. Genom Orrefors fick hon både kontakt med en rad skickliga glaskonstnärer och tekniska resurser i kombination med skickliga blåsare. Där fanns bl.a. Vicke Lindstrand, som hade börjat utveckla den s.k. Graalglastekniken, vilken Eva vidareutvecklade till fulländning.

 

Nicke berättade för oss hur den gick till samt hade med sig och förevisade både ett ämne och en färdig vas.

 

Slutligen fick vi höra om hur Eva startade en egen tillverkning och även gick vidare till nya tekniker med väldigt enkla och rena former både med klarglas och mjölkvitt glas. Eva dog redan i 60-årsåldern men hennes glas lever vidare och handlas ofta på auktion.Nicke bidrar med att i en del av sina målningar avbilda hennes graalglas.

 

Tack för en fin kväll.

 

Klubbmästaren

 

 

       

 

      

 

 

               

 Bilderna har tagits av Lars-Gunnar ”Larsa” Johansson

 

 

 

 

 

  

 

 

 

Torsdagen den 21 mars fick de medlemmar som infunnit sig till torsdagssoppan höra berättelsen om HUR DEN KINESISKA TERRACOTTAARMÉN KOM TILL SKEPPSHOLMENS BERGRUM. Berättade gjorde informationschefen för Världskultur Muséerna, där Östasiatiska muséet ingår, Peter Skogh. Det var en fascinerande berättelse om hur en mångmiljonsatsning kunde genomföras trots att muséets budget bara tillät en liten del av kostnaderna.

Det gällde att hitta sponsorer, kan man tänka. Museiledningen valde dock att närma sig näringslivet på ett nytt sätt. Företag, som kunde bidra med kunnande eller teknik, som passade, kontaktades. De erbjöds att medverka i genomförandet mot att de fick använda  utställningen som mötesplats för sina marknadsföringsaktiviteter.

 

En viktig del var försäljningen av biljetter i en takt som motsvarade vad utställningen kunde hantera i form av besökare.

 

Man räknade med att det behövdes 150 000 besökare för att satsningen skulle gå ihop. 120 000 besök skulle medföra en förlust, som man kunde hantera. När utställningsperioden var slut hade man dock räknat in 350 000 besökare och en storsuccé. Det innebar att man kunde fortsätta på den inslagna linjen och nästa utställning blev INKAGULDET. Även den utställningen blev lyckad även om resulatet hamnade långt ifrån Terracottaarméns.

 

Nu står nästa utställning om Afrikas kulturskatter på tur att snart öppnas. Kanske kan vi få höra om den om ett år?

 

Peter Skogh var i alla fall nöjd med att bli medlem i Nordens Ljus. Han och kollegan på Nationalmuseum brukar mötas på Harö Krog. Kanske kan även kollegan bli medlem?

 

Det är båda välkomna

 

Hälsar

 

Klubbmästaren