Musikhistorisk soppakväll 1 november

Efter klubbmästarens svampsoppa var det dags för vår medlem, professorn i musikhistoria Erik Kjellberg. Han berättade om Musikernas livsbetingelser i Stockholm under 1600-talet, från en avhandling han en gång i tiden hade åstadkommit.

Den Svenska Stormaktstiden medförde att det var önskvärt att inte bara visa framfötterna på slagfältet utan även i en rad kulturella avseenden. Tidigare hade kyrkan stått för den kulturella utvecklingen. Nu blev det även en angelägenhet för kungahuset och regeringen och man ville veta hur det gick till i de kontinentala huvudstäderna och hit företrädare för det kontinentala kulturetablissemanget.

Bland de kulturpersoner som importerades fanns även ett antal musiker. De anställdes huvudsakligen i hovstaten men engagerades även vid högadelns fester.

alt alt

Hovkapellet bildades, vars ledare fick hög status, vilket kunde avläsas av dennes bostadsadress. Erik beskrev hur de olika delarna av Stockholm, som huvudsakligen utgjordes av Staden Mellan Broarna, hade olika status beroende på avståndet till slottet.

Det fanns även en trumpetarorganisation, som hade en strikt reglerad uppgift såväl i fält som på hemmaplan.

Erik hade mycket att berätta och tiden rann iväg. Publiken blev totalt engagerad och tyckte gärna att han kunde berätta färdigt när klubbmästaren oroligt undrade om det inte krävdes en vätskepaus. Det betydde att det även blev eftersittning i baren för de mest vetgiriga innan det var dags att avsluta kvällen.

 

Ulf du Rietz

VINPROVNINGEN 25 oktober

 

DEN TJUGOFEMTE OKTOBER PROVADE VI VINER, IGEN!

 

alt alt alt

 

alt  alt  alt 

 

Fotografer: Jan Östlin och Annamaja Chapeau 

 

Det var åter dags att prova viner på Nordens Ljuspråmen och att höra Jan-Åke Johansson och Mia Lindbäck med stor inlevelse och erfarenhet presentera dem.

Det var även denna gång fler medlemmar, som ville vara med än det fanns plats för.

Anita och Jan Östlin hade gjort härliga mackor, som deltagarna kunde köpa i baren för att grunda med. Det var mycket uppskattat.

Provningen började med Champagne. En Premier Cru, Extra Brut Blanc de Blancs från Saint Gall. Jag såg några tveksamma miner i publiken när Jan-Åke lovordade den. Men de försvann snabbt när provsmakningen började och jag tror inte något hälldes ut i kärlen för överblivet vin.

Sedan berättades om hur alkoholhalten på vinerna har förändrats/ökats genom tiderna och vi fick pröva på att det fortfarande finns vin med 9% alkohol och hög kvalitet. Det var Whale Rock Chenin Blanc/Sauvignon Blanc.

 

Sedan presenterades ett vitt vin från Sydafrika, som Jan-Åke bjöd på. Det var Neethlingshof Sauvignon Blanc, som nu riskerar att hamna utanför Systemets standardlista, trots att det är mycket bra och prisvärt. Vi fick även höra om den hårda kampen bland leverantörerna för att bli listade och om reklamkostnader, som kan knäcka en liten specialimportör.

Därefter var det dags för Leon Beyer ”Fruit de Mer” Pinot Blanc, ett mindre känt Alsacevin, men av hög kvalitet.

Det sista vita vinet var Mandolas Dry Furmint, som var något alldeles extra. Det kommer från Tokaji i Ungern men är inte sött, som man är van vid. Vi fick höra hur det åstadkoms genom en särskild hantering av druvorna och jäsningen. Man har fått fram ett vitt vin, som passar såväl till fisk och skaldjur som till kyckling- och fläskrätter, gärna med med citron-syrad sås.

 

De röda vinerna inleddes med Tinta Barocca från en av Jan-Åkes favoriter Allesverloren. Vi fick inte bara smaka på ett gott vin utan även höra om gårdens historia och utvecklingen från att bara ha tillverkat typ Portvin till en bred tillverkning av högkvalitativa röda viner, samt senast även ett rosévin.

 

Vi behövde heller inte sakna prov på Bordeauxvin. Jan-Åke hade valt Les Haut de Granget 2008 och berättade varför viner från Bordeaux har en särskild plats i sortimentet av högklassiga viner.

Däefter fick vi prova ett vin av den typiskt amerikanska Zinfandeldruvan med inslag av Petit Sirah och Petit Verdot. Det dubbeltydiga namnet är ”7 Deadly Zins” kommer ifrån att druvorna kommer från 7 särskilt utvalda vingårdar med gamla Zinfandelstockar. Det var väl inte heller fy skam?

 

Kvar återstod att prova dessertviner. Vi började med Chateau de Juge 2007 från Cadillac i Frankrike. Det är gjort på Semillondruvor och skulle ha benämnts Sauternvin om det hade kommit från den andra sidan floden. Nu kan vi njuta av samma smak men till ett väsentligt lägre pris.

 

Finalen på utgjordes av Allesverloren Fine Old Vintage 2007. Då njöt inte minst portvinsälskarna av och de verkade ha glömt att de redan hade fått i sig åtskilliga centiliter vin.

 

Därefter återstod bara att tacka Jan-Åke och Mia för en överdådig kväll. De fick i stället för de vanliga flaskorna var sitt konstverk från klubbens lager, vilket uppskattades.

 

Vilken kväll!

 

Ulf du Rietz